Tiden För länge sedan

Jag tänker på tiden För länge sedan.

Det är oundvikligt eftersom jag skriver på det som kanske en dag blir en självbiografisk bok.

Tänker på den här bloggen.
Vad jag kan skriva och vad jag inte kan skriva.
Att jag lämnar ut mig själv.
Att jag gör mig sårbar.

Det är ju den stora skillnaden mellan dagbok och blogg;bloggen kan läsas av andra.

Återigen rädd för att bli dömd.
Rädd för folk som inte förstår.
Men så tänker jag att om jag vill ge ut en självbiografisk bok så kanske det är lika bra att vänja sig.

Och den stora skillnaden mellan nu och då är ju att jag idag står för den jag är och den jag har varit.

Ur en annan text:

Tittar på foton.
Jag poserar i en grön bikini.
Jag ser glad ut.
Jag kan inte hjälpa att jag tycker att jag var snygg där.
Platt brun mage.
Fast jag vet att jag var anorektisk.
Fast jag vet att inte långt efter att fotot togs så blir jag ännu smalare och ser inte alls så där fräsch ut.

Det är bara jag som ser.
Det är bara jag som vet.

Min blick söker och finner.
På den vänstra handleden sitter ett slags bandage.
Och jag tänker att det är snyggt, rent konstnärligt.
Jag tänker att det visar mycket hur det ser ut idag.
En ung smal halvnaken tjej som glittrar mot kameran (eller den som står bakom) och som har ett bandage runt handleden.
Det enda som vittnar om att något inte är som det ska.