Till min facebook vän

Du är min vän, även om jag inte är din.
Jag räknar dig till mina vänner fast vi aldrig umgicks på den tiden när det begav sig.
Jag pratar om dig här hemma och genom dina ord tycker jag mer och mer om dig.
Vi har samma humor och tycker lika om mycket.
Vi står på helt olika sidor politiskt fast vi egentligen delar samma grundtanke.
Jag följer dina med och motgångar.
Om jag hade körkort skulle jag ta bilen och åka o hälsa på dig.
Men jag vet inte om man gör så?
Det kanske ska vara såhär, vi kanske bara ska ha en relation på facebook?
Ja, du är iallafall min vän och jag är din-facebook vän.

Några siffror bara

- Ska du ha kvar hennes nummer, frågar Mikael när han och jag ligger i sängen och går igenom min nya telefon.
- Ja, jag vill det, svarar jag. Ifall hon skulle ringa, så jag ser att det är hon.

Så har det alltså blivit. Allt som var. Några siffror bara.
Och det är fine med mig, jag vill inte att det ska vara på något annat sätt.

Ifall, om, du någongång skulle ringa, så ser jag att det är du.
Annars är det bara det svaga ärret på vänster arm som minner om dig.