Jag tänker på H.
Tänker o tänker.
Och känner.

Då och nu blandas ihop och det blir rörigt.
Vi skriver till varandra.
Mycket om gamla grejer.

Vi får veta saker om varandra som vi inte visste då.
Och helt plötsligt sitter jag med ett facit i handen.

Jag känner att jag vill prata med H.
Prata i flera timmar, dricka vin och röka tills jag är alldeles röd i ansiktet.
Och så hör jag något som dunkar, någon som bankar och jag förstår att det är den Anna jag är nu.

Hur kommer jag att möta dig H.?
Som den Anna jag en gång var eller den jag är idag?

Konsekvensanalysen behöver jag bara göra på det förstnämnda.